Kort historik
Svenska Religionshistoriska Samfundet grundades 1953 vid Uppsala universitet med den världsberömde professor Geo Widengren som förste ordförande. 1975 sammanslogs detta samfund med en konkurrerande förening som hade bildats 1955 vid Stockholms universitet med professor Ernst Arbman som ordförande. Man antog det nuvarande namnet Svenska Samfundet för Religionshistorisk forskning och ansökte om medlemskap i International Association for the History of Religions. Orsakerna till att det ursprungligen existerade två föreningar var förmodligen såväl vetenskapliga som personliga.
”Svenska Samfundet för Religionshistorisk Forskning (SSRF) – i dess begynnelse” – historik av professor emeritus Peter Schalk
En förelöpare till SSRF grundades 1953 med professor Geo Widengren (1907-1996) i Uppsala som ordförande, men aktiviteten finns inte dokumenterad i form av protokoll. Möjligtvis finns ett sådant i Geo Widengrens privatarkiv.
På 1950-talet och 1960-talet fanns fyra religionshistoriska institutioner. Två fanns i Uppsala, en vid humanistiska fakulteten ledd av professor Martin Edsman och en vid teologiska fakulteten ledd av professor Geo Widengren. I Lund fanns också två institutioner på samma sätt, men bara en professor, Erland Ehnmark (1903-1966). Han administrerade båda.
I Stockholm fanns vid humanistiska fakulteten en institution som leddes av professor Ernst Arbman (1891-1959). Förutsättning för ett riksvitt samarbete med SSRF fanns, men genomfördes inte förrän 1975. Orsaken var polemiken som dominerade förhållanden mellan de olika institutionerna. Som student i början av 1960-talet erfor jag att även studenter involverades i denna polemik. Mellan Geo Widengren och Carl-Martin Edsman utkämpades en kamp, som gällde bedömningen av sökande till tjänster. Geo Widengren polemiserade öppet mot evolutionismen i Lund, som stöddes av professor Erland Ehnmark och docent Olof Pettersson.
Institutionen för Religionshistoria vid humanistiska fakulteten i Lund låg i inhyst i en stor lägenhet, som beboddes av änkan till professor Martin P:n Nilsson. Han var verksam inom antikens kultur och samhällsliv och hade introducerat och tillämpat Tylors animism för sina studier av Greklands religion. Erland Ehnmark praktiserade dock en annan variant av evolutionismen, animatismen av Marett.
Efter Erland Ehnmarks frånfälle 1966 togs hans plats av tf professor Olof Pettersson, fram till 1969. Han försökte vidga vyerna genom att införa funktionalismen och strukturfunktionalismen, men själv blev han Tylor trogen. Vi studenter fick ibland ägna oss att motbevisa Geo Widengrens kampskrift mot evolutionismen i Lund. Vi skulle också kritisera hans tes om religionens ursprung i höggudstron och visa att han hade skjutit sig i foten: Han som anti-evolutionist hade placerat höggudstron in en fallande, degenererande evolutionistisk linje!
Professor Sven Hartman kom till Lund 1969. Han var varken fallande eller stigande evolutionist. Han var filolog. Han var skeptisk till övergripande teorier. Han ville att vi skulle lära oss källspråk. Själv kunde han läsa olika stadier av persiska som om det var en tidningstext. Han ansågs av sina kritiker vara ”matematiker” beroende på att han i en skrift hade räknat hur många gånger Ahura uppträder i förbindelse med Mazda. Han möttes av ett hårt motstånd som resulterade i att de två institutionerna i Lund inte längre samarbetade under en tid i gemensamma seminarier fastän de leddes formellt av en professor Sven S Hartman. Olof Peterson ledde evolutionistiskt sinnade studenter och Svens S Hartman filologiskt sinnade i Teologens hus på Sandgatan 1.
Ernst Arbman i Stockholm och Geo Widengren i Uppsala kom inte heller överens. Den förre grundade ett eget sällskap för religionshistorisk forskning 1955 i Stockholm på 1950- och 1960-talet, men den var inte rikstäckande. Början av 1970-talet var sålunda ofruktbart för ett rikstäckande samarbete, vilket ledde till att Sverige inte kunde bli medlemmar i International Association for the History of Religion (IAHR) och mottaga ett bidrag från svenska staten.
Ernst Arbman avlöstes av professor Åke Hultkrantz år 1958. Denne fick alla involverade att inse att den polemiska vägen var ett hinder för samarbetet inom religionshistorisk forskning. Han lyckades att år 1975, vid IAHRS möte in Lancaster, sammanslå Geo Widengrens och Ernst Arbmans båda institutioner till SSRF, som alltså grundades 1975, men det första årsmötet hölls först 1977. Geo Widengren, som hade varit vicepresident i IAHR mellam 1950 och 1960 och president mellan 1960-1970 ville inte vara med i styrelsen, kanske beroende på att Carl-Martin Edsman ville vara med. De båda undvek varandra. Det berättas att när de båda råkade mötas framför en brevlåda samtidigt vände båda om utan att slänga i sina brev. Det finns talrika anekdoter om de bådas relationer till varandra.
Professor Hjalmar Sunden blev ordförande, Carl-Martin Edsman vice-ordförande, docent Åke V Ström blev sekreterare och professor Åke Hultkrantz skattmästare. Medlemskap skulle vara öppet för professorer, docenter, doktorer, licentiater och forskarstuderande i religionshistoria, religionspsykologi och religionssociologi samt av motsvarande kategorier inom andra discipliner, som i sin forskning sysslade med religionsvetenskapliga ämnen. Kollektivt medlemskap kunde, efter årsmötets prövning, vinnas av lokala religionshistoriska föreningar.
Före grundandet av SSRF bestämdes 1974 att de religionshistoriska lärosätena skulle specialiseras: Uppsala – Mellanöstern, Lund religionsfenomenologi och Stockholm religionsantropologi/etnologi. Denna arbetsdelning höll inte länge, men den var ändå ett utryck för ett samarbete. 1977 hölls det första årsmötet av SSRF i Stockholm, då Hjalmar Sunden föreläste om ”Charles Manson. Ett allvarligt religionspsykologiskt problem”.
SSRF leddes av professor Helmer Ringgren mellan 1977-1981, och jag blev skattmästare. Vid årsmötet för SSRF i Stockholm 1978 föreläste professor Helmer Ringgren om Mytmotiv i Främre Orienten.
I början av 1970-talet började den religionshistoriska verksamheten ta fart i Göteborg, först i regi av trossamfund, sedan av Universitetet. Jag fick min första tjänst 1972 som universitetslektor, studierektor och senare prefekt, och kunde hjälpa till att organisera en sammankomst för SSRF F 1979 i Göteborg. Institutionen var först en avdelning inom institutionen for Antikens kultur och blev senare en självständig institution. Jag fick rådet ”uppifrån” att aldrig beteckna avdelningen/intuitionen som teologisk, fastän den undervisade många kandidater som ville bli präster. Den officiella beteckningen använde sig av attributet religionsvetenskap. Jag hade inget emot denna beteckning.
5 Juni 1979 föreläste Åke Hultkrants som ordförande för SSRF F vid denna institution i Göteborg om Synpunkter på den religiösa Symbolens Funktion och jag om Den Moderna Buddhistska Predikan på Sinhala.
1980 möttes SSRF F medlemmar den 5 september i Lund, då professor Anders Hultgård i Teologiska Fakulteten talade om Armeniernas Förkristna Religion. Källor och Problem. Åke V Ström föreläste om Religionspsykologiska Synpunkter på Völuspa.
1981 föreläste Helmer Ringgren på Dekanhuset i Uppsala om Bibel och Babel i nytt Perspektiv och jag om Bakom Ankors Leende. Religion och Makt i Kampuchea åren 802-1432.
1982 var det Göteborgs tur igen. Åke V Ström föreläste om ”Platons Timaios X, 38a och förkristen Nordisk Religion”. Jag förläste om Buddhist Förnyelse i Kina efter 1980? Ammanuens Lilian Portefaix från Uppsala inledde samtal om Religionshistoriens ställning i Skolan.
Lund blev värd 1983. Jan Bergman föreläste om Tusenårsjubileet av al-Azhar universitet. Tord Olsson behandlade ämnet Gudsföreställning och Gudsrepresentation ur religionshistorisk och religionsfenomenologisk synpunkt, docent Anton Geels ur religionspsykologisk och docent Carl Gustav Diehl samma ämne ur sydindisk synpunkt. Tord hade sedan 1970-talet berikat Lunds intellektuella miljö med strukturalismen.
Stockholm blev värd 1984, där professor Jan Hjärpe från Lund föreläste om Den Aktuella Muslimska Diskussionen rörande Mänskliga Rättigheter, Åke Hultkrantz om Förändrade Visionsmönster hos Shoshoni, docent Louse Bäckman om Himmelsguden och universitetslektor Ulf Drobin om Mjödet och Världsträdet i fornnordisk Religion: Epik och Liturgi.
Ovan anförda föreläsningar från tiden före 1985 finns inte dokumenterade som samlingverk av SSRF F, som började utge sin SRÅ först 1985, då nummer 1 presenterades med ett förord av Åke Hultkrantz, i vilket han redogjorde för målsättningen med tidskriften. Utgivningen av SRÅ blev bara en av flera uppgifter av SSRF F. Under åren 1987, 1990-1994 utgavs inte SRÅ. Det finns ingen förklaring. Det är oklart vilka fler uppgifter SSRF hade.
Åke Hultkrantz blev ordförande från 1982-1985 och efterföljdes av Professor Jan Bergman.
1985 utkom nr 1 Svensk Religionshistorisk Årskrift (SRÅ) med det nämnda förordet av Åke Hultkrantz. SRÅ skulle komplettera Temenos, som vände sig till en internationell publik. SRÅ, utgiven av SSRF årligen, skulle vända sig till en svensk religionshistoriskt intresserad publik, inte nödvändigtvis forskare. Även utländska forskare var inbjudna att bidraga. SRÅ skulle även tjänstgöra som debattidskrift. Kostnaderna för utgivningen täcktes av bidrag från Humanistiska-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet.
Nr 1 av SRÅ hade som uppläggning olika avdelningar som benämndes Artiklar, Diskussionsinlägg, Rapporter, Recensionsartiklar, Religionshistoriska Meddelanden. Den sista rubriken täcktes i nr 1 av en artikel av Åke V. Ström om SSRF före 1985. Denna uppläggning kom att variera med andra, bland annat med en tematisk variant. SRÅ kom att bli centrum och årlig mötespunkt för SSRF s forskare.
I en rapport kallad “Religionshistoria”, i en bok kallad Vetenskap idag 1987, skrev jag från Uppsala: Avslutningsvis bör nämnas, att alla forskare i religionshistoria är förenade i en aktiv och fungerande sammanslutning, som heter Svenska Samfundet för Religionshistorisk Forskning och som sammanträder årligen. Professor Jan Bergman från Uppsala är just nu ordförande. Samfundet har till uppgift att främja religionshistorisk forskning i Sverige och att representera Sverige i International Association of the History of Religion. Samfundet kan vid behov fungera som remissinstans för medlemsorganisationer och enskilda forskare.
Fotografier tagna av Erik af Edholm under SSRF:s andra möte den 5 juni 1978 som hölls vid Stockholms universitet. Vi tackar Erik varmt för att vi får använda fotografierna.
Åke V. Ström, Helmer Ringgren, Hjalmar Sundén och Anders Hultgård.
Åke Hultkrantz och Peter Schalk.
Louise Bäckman och Helmer Ringgren.
Ulf Drobin och Åke Hultkrantz.
Anders Hultgård.
Andrejs Johansons och Louise Bäckman.
Peter Schalk och Andrejs Johansons.
Ordföranden: 1975-77, professor Hjalmar Sundén, 1977-81 professor Helmer Ringgren, 1981-? professor Åke Hultkrantz, … 2014-2016 professor David Thurfjell, professor Stefan Arvidsson 2016-2018, professor Tomas Lindgren 2018-2020, professor Bodil Liljefors Persson 2020-
Litteratur:
Ström, Åke V. (1985). ”Svenska samfundet för Religionshistorisk forskning”, Svensk religionshistorisk årsskrift, nr. 1
Svenska Samfundet för Religionshistorisk Forskning 